Vardag

En vecka har vi hunnit var hemma och vardagen är i full gång. Skolan har dragit igång med besked och P har sakta men säkert börjat inse vad det innebär att vara hemma med en snart 9-månadersbebis. Den här veckan börjar även P jobba 50 %. I går när vi år middag satt vi och synkade våra kalendrar. Jag går aldrig länge än till kl 15 och P brukar börja kl 16 så det ska nog funka fint.

Signe har börjat vakna tidigt, riktigt tidigt. I dag tyckte hon att 06.11 var en bra tid för att börja härja. Det tyckte inte hennes mamma. Till saken hör att vi kollade på "män som hatar kvinnor" igår kväll så jag kom inte i säng vid 22 som jag brukar. Man tar ju vara på dagen i allafall. Får se tiden på morgonen som bonustid med skruttan. Eller nåt...

Kommande vecka ska vi iväg uppåt i landet och vandra. Det blir till att ta tag i packning och annat fix den här veckan. Men inte just nu för nu ska jag sätta på en kanna kaffe. Måste hålla mig vaken!


Signe hos farmor och farfar på sin namnsdag.

/ Michaela

Tillbaka till verkligheten!

Äntligen tillbaka i Sthlm. Har inte känt att jag saknat Sthlm när vi varit borta men det var VÄLDIGT skönt att kliva innanför dörren på lgh i dag. Efter att vi kom hem från USA i förra veckan har vi häckat nere i Skåne och Halland. Tvättat, packat bilen (!) och umgåtts.

Signe hade namnsdag igår och det firade vi genom at plantera ett Signe Tillischträd till henne. Det är ett äppelträd alltså. Efter den lilla cermonin åt vi en god middag och en halvt misslyckad kaka. På det hela taget var det en alldeles perfekt namnsdag/namnfest för vår lilla skrutta. Eller lilla, hon är inte så liten längre. Tycker att hon växer och utvecklas så det knakar. När vi kom hem idag hade hon hela lgh att uppforska. Hon kröp runt och hittade på alla möjliga små hyss. Reser sig mot saker gör hon nu. Hon har dock inte riktigt klurat ut hur hon ska sätta sig igen. Brukar sluta med att hon ramlar eller gnäller tills man hjälper henne.

Klappar händerna och vinkar hör även till hennes repetoar. I hissen på väg upp idag såg hon sig själv i spegeln, vinkade och sa "he he". Tror att hon försöker säga "hej hej", vilket är det vi säger när vi vinkar till henne.

I morgon är det skolstart för mig, hör och häpna! Sista studierna innan examen. Ska bli kul men samtidigt lite vemodigt att lämna ifrån mig föräldraledigheten till P. Som tur är har jag bara schemalagd tid ca tre dar/vecka så jag kan ju faktiskt umgås en hel del med min älskade familj. Har tänkt hinna umgås lite med mina fina vänner också som jag inte sett på hela sommaren. Ska ta och boka upp lite dater här framöver så min samkvämsnivå kommer tillbaka till normalt. Om man känner sig träffad är det bara att höra av sig för nu är vi hemma igen!

Tänkte bjuda på lite bilder från USA:


New York! Från Epire State Building. Signe var på helt galet bra humör här uppe. Vi var där i stort sett när det öppnade så det var inte alls mkt folk. Tror att kombinationen massor med uppmärksamhet från de som var där och de svala vindarna var en avgörande faktor till humöret.

På promenad i nya sandaler. Ja, Signes alltså. Mina har jag haft ett tag.

Om man tittar noga ser man den lilla tanden. Höger nere. Hon gör ngt konstigt med tungan när man ska fota den så det här är typ den bästa bilden...

Brooklyn Bridge. 40 grader var det när vi gick från Brooklyn från Manhattan. Signe sov med hörselkåpor hela promenaden. Ett bra val tycker jag.

Brooklyn Fleamarket. Signe hälsar på sitt favoritdjur, hund.

Central Park. Om det inte hade varit så galet varmt i solen hade vi hyrt en båt och rott lite i den lillan "ponden".

Signe är lite trött i vagnen. En sekund senare sov hon, sittandes. Kåporna var verkligen guld att ha med sig. Vi använde inte dem hela tiden men framåt eftermiddan när vi vart på stan en hel dag så tyckte skruttan att det var riktigt skönt att få koppla bort lite. Var även bra att ha när man gick in i butiker som envisades med att spela musik som om de bedrev klubbverksamhet.

Dags för blöjbyte! Notera Elmo på blöjan, hur gulligt som helst. Mindre gulligt var att blöjorna i USA var så pass parfymerade att man inte kände när det var dags att byta den.

Staten Island Ferry. Körde på budgetvarianten och tog gratisfärjan förbi frihetsgudinnan istället för de avgiftbelagda turerna till ön när hon står.

Utsikten var inte så pjåkig för vara på en gratisfärja.

Här är vi i Washington. USA:s varmaste dag passade vi på att turista på stan. Blötte en handduk med is och baddade Signe med. Trodde hon skulle bli galen men hon gillade det. Hon klarade värmen bra, inte strålande, men bra.

Lunch på Donkedunkan. Vi tänkte att vi går dit för att där kan man värma en burk och så har de en stol till S. Stol hade de men värma hennes mat vägrade de. Miss Macgyver bad då om hett te vatten och stoppade ner dotterns burk i. 5 min senare var maten i allafall så pass varm att den var tjänlig för förtäring. Eller vänta, temperaturen var bra men barnmaten i USA var fan inte bra. Alla burkar luktade likadant. En maträtt var jag tvungen att slänga efter att ha öppnat den. Fick kväljningar... Tur att vi är hemma igen så lillan kan få avnjuta sin mammas hemlagade mat och fruktpuré igen.

Vid Washington Monument.

"Vårt" hus. Eller P:s värdfamiljs hus.

På promenad i "vårt" område. Tänk Wisteria Lane och uppgradera det... Alla kvinnor vi mötte under vår morgonpromenad var klädda i likadan promenadmundering och hälsade glatt.

Signe i sin vagga på planet. På resan dit spenderade hon typ en halvtimme i den men på vägen hem nyttjade hon hon den desto mer. När hon inte sov i den så satt hon i den och åt kex. Funkade över lag VÄLDIGT bra att resa med ett så litet barn. Hon har skött sig exemplariskt! Det var faktiskt P som stupade först på dagarna, inte Signe.

Nu väntar MIN dusch på mig och senare ska jag krypa ner i MIN säng, ljuvligt.

/ Michaela

40 grader + Vita huset = Just nu

My god it's hot! De tva senaste dagarna har det varit 40 grader har.

Nar vi anlande i torsdags var det inte alls speciellt varmt, som en bra sommardag i Sverige typ. P.g.a. tidsomstallningen holl vi skruttan uppe extra lange. Vid 02, svensk tid, gick det inte langre utan hon dackade i sin pack n' play som Betty och Clyde kopt till henne. Vi dackade inte langt efter det. Vid 07, amerikansk tid, tyckte Signe att hon sovit tillrackligt och var redo att utforska Windsor Knolls, omradet vi bor i. Efter lite frukost pa altanen tog vi en promenad i omradet. My lord vilka hus! Helt galet stora! Vet inte hur manga WOW det kom ur min mun. Eftermiddagen spenderades pa Walmart och sen vid omradets pool.

Helgen har i stort sett gatt at till att hanga med Peters polare fran tiden han bodde har. Helt underbara manniskor! Kanns som jag ocksa har traffat vanner for livet. Forhoppningsvis kommer Peters basta kompis och hans fru till Sverige snart och halsar pa.

Igar var vi i Washington och kollade in alla sevardheter. Eller alla ar val att ta i... En brakdel snarare. Med 40 grader i skuggan blev det utomhussights varvat med besok pa museum med aircondition. En lyckad dag!

Maste saga att jag verkligen gillar USA. Alla ar sa vanliga och artiga. Vi blir verkligen omhandertagna av Peters vardfamilj och vanner. Vart vi an gar med lillan sa far vi kommentarer om hur vacker hon/han ar. Ja, det har med unisexklader verkar inte kommit till USA annu.

Appropa lillan, hon har passat pa att fa sin forsta tand har pa andra sidan Atlanten. Det verkar inte stora henne speciellt mycket, hon ar sitt vanliga glada jag. Varmen verkar inte hellar vara ett stort problem, sa lange mamma och pappa haller henne i skuggan och ser till att hon dricker mkt.

Nu roapr peter att det ar dags att dra till ett mall har i narheten. Air condition and shopping, here we come!!

Love!

/ Michaela

Det var den lugna flygresan...

Ska bli kul att flyga över Atlanten i morgon med en unge som precis lärt sig krypa! Eller inte... Hon är väldigt pigg på att gå också så det blir nog ett par repor fram och tillbaka i gången. Har med oss en del hon kan roa sig med, sittandes, så det ska nog gå bra.

Håller på att fixa det sista för fullt nu så mkt mer än så här blir det inte. Hoppas på att kunna uppdatera lite under resan men det kanske är så förbaskat roligt att jag skiter i det, vi får se.

/ Michaela