Igår när jag lagt Signe kröp jag upp i soffan för att kolla på Greys Anatomy. Fick ett samtal från P, som sa att han skulle komma hem lite tidigare från jobbet. Mysigt. När vi sitter och kollar på Greys fick jag en sån ångestkänsla i kroppen att jag var tvungen att gå in och plocka upp Signe. Hon fortsatte att sova i mitt knä ända tills hon hörde P:s röst. Då vaknade hon och kollade väldigt frågande på oss. Att Greys handlade om ett dödssjukt barn kan ha ngt med mitt infall att göra. Signe hade lite svårt att somna om sen och P tyckte nog att jag var ganska knäpp. Hade jag inte plockat upp henne hade jag inte kunnat somna igår, det vet jag. Det är ju helt galet hur mkt man älskar sitt barn! Herregud, vad har man gett sig in på?
/ Michaela
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vi hade ångest till Greys här med... Både jag och B satt och grät ikapp och lovade varann att vi aldrig ska dö - nån av oss fyra! snyft snyft
Ja, känslorna går faktiskt inte att beskriva för någon som inte har barn själv. Och fler ångestattacker lär det väl bli genom åren... Tur jag inte kollar på Grey's!
Älskade Michaela så mycket älskar jag dig också, och det tar liksom inte slut. Kärleken blir ännu större då ens dotter får barn då bara svämmar det över.
Älskar er så mycket
mamma/mormor
Grey´s är ju inte bra för oss föräldrar har jag o Jens komit fram till. Vi satt här o grina ikapp vi med till Grey´s....
Som man älskar de små, heöt galet underbart och ont på samma gång!
Ses vi snart?? =)
Gud så hon växer o knakar btw! =)
Skicka en kommentar