Framsteg!

Lilla skruttan utvecklas verkligen hela tiden. Från att hon blev 6 månader har det gått galet fort. Hon kan numera stoltsera med färdigheter som att vinka, klappa händerna, peka och säga "dä", säga både mamma och pappa. Nu är ju jag ngt partisk när det kommer till Signe Håkansson och jag vet inte riktigt om min omgivning håller med om lillans färdigheter men enligt mig så är på gränsen till att göra ngt klockrent = att kunna det. Signe och jag vet vad hon kan och inte kan.

En annan färdighet som lillan har börjat med är att krypa. Hon har inte riktigt vågat ta steget fullt ut men innan sommaren är över är jag fast övertygad om att hon kommer ränna omkring fötterna på mig. En käpp i kryphjulet är dock Signes önskan om att stå istället för att lära sig krypa. Hon vill att man ska hålla henne i händerna så hon får resa sig upp. Försöker förklara att det inte är så man lär sig krypa men Signe verkar inte vilja lyssna på det örat...

Ngt som det varit lite sådär med ett tag har nu verkligen tagit fart igen. Nämligen att gå på pottan. Sen vi anlände till västkusten har skruttan bajjat på pottan så gott som varje dag. Det är ju inte alltid det kommer ngt på pottan så det är extra kul att observera henne efter att det faktiskt gjort det. Hon har börjat vända sig om och kika ner i pottan när hon är klar. Hon blir så där härligt förvånad när det ligger ngt där. Härliga unge!

Just nu ligger Signe i vagnen och sover på farmor och farfars veranda. Nähä, bara för att jag skrev det så började det röra sig under filten... Lika bra att plocka upp henne och förbereda henna inför dagens äventyr, auktion!

Rauk i ryggen som fura.

/ Michaela